Liwing och Linder? Dags att explodera!

Blogg

Skärmavbild 2016-10-16 kl. 01.07.45

 

Vilken fröjd det ändå var att få vara i ishallen i Västervik i fredags kväll. Jag delade hörnpressläktare (med nät framför som gjorde att det kändes som att man just halsat tre stora stark på The Brig) med bland andra Viktor Allvin på Vimmerby Tidning och Mats Wennerholm, Aftonbladet.

Känslan var att vi bara stod och njöt inramningen. Det var ju så här det var i ladorna typ 1994. Den där stämningen som nästan aldrig uppbringas numera. Den är bortbygd till förmån för sittplatser och loger. Så klart en ostoppbar utveckling, men det var kul att för en kväll åka tillbaka till tiden då det i princip var fullt på ståplats en timme före nedsläpp och klackarna växelsjunger/häcklar/hejar matchen i genom.

Jag älskade varje sekund av den här kvällen.

• • •

Här kan ni för övrigt se ett härligt tv-reportage som vår praktikant Ida Eriksson gjorde under derbydagen, då hon följde IKO:s supportrar från avresa till hemfärd.

• • •

Hockeyn, då?

Tja, även om IKO till slut förlorade utan kunna säga annat än att det var rättvist, så var det nog ändå ett litet steg i rätt riktning. Man måste ju komma ihåg det förbluffande faktumet att Västervik defacto är allsvenskans bästa lag. Det visade de återigen den här kvällen. Då ska man ändå veta att de saknade både kaptenen Dan Pettersson och baggen Jørgen Karterud.

Men åter till det IKO gjorde bra. Efter Västerviks rivstart så var IKO bättre i första perioden och borde haft en ledning. Det är små marginaler och Victor Löfstedt var fri (men passade målvakten) i 2–1-ledning och Tobias Ekberg (som jag blir allt mer förtjust i) sköt i ribban när det stod 2–2 i början av andra.

Men sedan avgjorde två Arsi Piispanen-utvisningar. Finländaren åkte ut två gånger (den ena onödig, den andra oturlig) och Västervik utnyttjade skoningslöst. Först bedårande vackert, sedan med hjälp av en elak sargstuds.

Efter 4-2 var IKO aldrig nära att komma in i matchen. Västervik vann rättvist.

Men, som sagt, jag tycker inte att IKO ska deppa allt för mycket. Det var en förlust som säkert sved, men som också lovade lite gott.

Framför allt var offensiven under första halvan av matchen något vi inte sett tidigare.

• • •

Sen finns det många man vill se mer av.

Jag vill se målvakterna bli stabilare, nån måste väl vilja ha förstaspaden? Jag vill se Löfstedt och Piispanen klara sig utan Hagelin. Jag vill se Robin Söderqvist steppa upp. Han sitter på tvåårskontrakt och har spelat i SHL, det måste finnas betydligt mer att ta där.

Och jag vill framför allt se Tom Linder och Jonas Liwing bli de ledande backar de ska vara men ännu inte har varit. Liwing är inte dålig, men han gör det bekvämt för sig och har inte alls varit den offensiva ledargestalten han var tänkt att vara. Nu är han en okej back och det duger ju inte när man kommer med ryktet om ”bäst i allsvenskan”. I derbyt var han fullständigt osynlig.
Linder å sin sida känns hämmad. Jag vill se att han ger blanka fan i vad folk på läktaren tycker. Att han vågar slå passningar utan att tänka för mycket på konsekvenserna (han har ju handlederna), att han låter det gå åt helvete i bland. Nu blir det mest halvmesyrer i rädsla att göra bort sig.

Och det är ju förbannat synd, för vi vet ju vilken finfin hockeyspelare det finns där under ytan. Det har han visat i både Växjö Lakers och Karlskrona.

Personligen gillar jag Tom Linder på alla tänkbara sätt (förutom att han håller på Chelsea) – som spelare, människa, ledare. Men det håller inte att åka och vara rädd för att göra bort sig, för det är känslan nu.

Seså, Tompa, plocka fram adrenalinet. Våga, vinn.

Ta en fajt, skit i publiken, slå en icing, nacka nån junis, tänk inte så jäkla mycket – explodera!

• • •

Västervik, undrar vän av ordning?

Jag tippade dem elva inför säsongen och blev hånad på upptakten i Stockholm.

”Hur fan kan du sätta Västervik så högt?”.

Det är ju bara att buga inför Conny Strömberg, inför sportchefen Tomas Linds värvningsnäsa, inför Pierre Gustavssons enorma slit, inför Erik Gustafssons förmåga att aldrig vara på isen när motståndarna gör mål – inför allt.

Nio raka segrar. I princip ingen av dem en frukt av slumpens skördar. Det här kommer inte rasa. Västervik är ett topplag.

Lyfter på min fiktiva hatt. Ni som fattar skämtet, fattar. Annars går det bra ändå.

• • •

Hypotetisk fråga.

Om Filiph Engsund stannat i Västervik, hade han lirat PP och toppat poängligan vid det här laget?

• • •

Arsi Piispanen var för övrigt duktig förutom de ödesdigra utvisningar. Även Victor Svensson var bra, hans bästa insats för säsongen. Och Manuel Ågren var som vanligt bland de bästa i laget. Det är han nästan varje kväll. Det är när han är inne det händer saker.

• • •

IKO har sju lån i truppen nu. De flesta av dem vet knappt var de ska spela från kväll till kväll. Om det är ett gissel? You bet.

Frölunda behandlar IKO som en ohängd lillebror för tillfället och frågan är om det är värt att köra vidare på det här samarbetet om det ska vara på det här premisserna?

Inför mathen mot Pantern i onsdags stod plötsligt Kristoffer Gunnarsson, juniorlandslagsbacken, i omklädningsrummet ett par timmar före match.

IKO hade inte räknat med honom. Men det var bara att låta honom spela, det är ju en duktig back.

Och ta stackars Anton Karlsson. Han har väl knappt sett sin halvårsgamla dotter, Sally, på senaste tiden. Däremot har han sett ishallar i från New Dehli till Moskva, från Minsk till Karlskoga.

Jag tror ingen gynnas av det här hattandet. Inte IKO, som inte får någon kontinuitet, inte Frölunda och allra minst spelarna själva.

Som min kollega Johnny Larsson sa: ”Det blir för mycket speedway över det, och det är aldrig bra”.

• • •

Kommenterade Craftstaden–Onyx i eftermiddags. Nyköpingslaget vann med 7–6, men Craftstaden var rätt bra.

Kryss hade varit rättvist. Tyvärr var det ett tveksamt domarbeslut som avgjorde. Tobias Roth visades ut för liggande spel, vilket bara kändes som dåligt spelsinne från domaren.

Men nu är det som det är och Craftstaden ska, precis som IKO, inte deppa över den här torsken. Onyx slog Kalmarsund förra helgen och är ett sylvasst gäng i offensiven.

Royne Tvingsells manskap ska bara – ”bara” – hänga kvar. Så länge de gör det är det all kredd.

Av det jag sett hittills är jag positivt överraskad. Kanske främst av frejdiga backsensationen Eric Thompsson, svårstavade Tor Bornedal-Samils och – naturligtvis – av Kristdalakillern Simon Zetterling som gör mål på allt och lite till.

Här ser ni höjdpunkterna från matchen.

• • •

På tal om Craftstaden. Det är ju bara att applådera initiativet att spela derbyt mot FBC Kalmarsund i Be-Ge Hockey Center. Smart också att bjucka på fri entré i samarbete med näringsliv och kommun.

Fredagskväll, alkoholrättigheter och derby.

En fantastisk innebandykväll lär det bli. Hänger båda lagen med hyggligt i tabellen är det nog inte omöjligt att 2000-vallen sprängs.

• • •

IFK Göteborgs-matchen blev inte den superdupertillställning som OAIK hade hoppats på. Dels var väl publiksiffran – drygt 1 200 – en besvikelse. Dels stod det 0–3 efter tio minuter och resterande 80 blev en rätt så trist transportsträcka utan tillstymmelse till dramatik.

Bäst i OAIK: Filip Jägerbrink och Jochen Graf.

• • •

Bra lördagsresultat för OAIK: Höllviken–Landskrona 0–5 och Tvååker–Qviding 1–1.

Dåligt lördagsresultat för OAIK: Kristianstad–Trollhättan 1–2.

• • •

Julia Olsson, förresten. Löparraketen. Vad hände? Känns som att hon springer ett lopp om året. Hm.

Måste kolla närmare.