Blogg

Våga tänk SHL-tanken, IKO

Vi står inför en speciell säsong. En säsong som gjord för häftiga historier, storslagna sensationer och uppfyllda drömmar.
IK Oskarshamn går visserligen in på sin 19:e raka säsong i näst högsta serien, men föreningen har egentligen aldrig ens tänkt tanken att ta klivet upp i SHL.
De allsvenska skridskorna har varit stora nog att fylla.
Jag har alltid applåderat den svala hållningen. Sund realism är många gånger en lika god egenskap som högtflygande planer och stora ambitioner.
Den här säsongen är det lite annorlunda.
Fem av de åtta främsta lagen i allsvenskan, alltså fler än hälften, kommer att få spela en direkt avgörande matchserie om en SHL-plats. Två kommer de facto att ta steget upp. Ytterligare två kan göra det.
Kittlande, va? Sug på karamellen ett tag så återkommer vi i ärendet strax.

• • •

Är det något jag lärt mig under mina 14 år som sportreporter så är det att det inte är så stor mening att tippa. Det går ändå åt helskotta. Jag kan naturligtvis gissa och det gör jag gärna, men som för precis alla andra experter så slutar det med, just det, gissningar.
Den här försäsongen har jag sett IKO mindre än nånsin eftersom de envisats med att spela på otillgängliga platsar som Norge, Skåne, Värmland och Kalmar. Att de vunnit sex av åtta träningsmatcher ska vi nog inte fästa oss särdeles mycket vid. Däremot känns det som att det finns en del positiva skillnader gentemot det ganska ihåliga laget som kom nia i fjol.
Som att Gašper Krošelj ser ut att vara en tryggare puckmotare än fjolårsettan Michal Zajkowski.
Som att Marc Zanetti verkar vara mer av den offensiva förstaback som Russ Moyer inte blev i fjol.
Som att Luca Caputi och Greg Squires redan backcheckat fler gånger än vad Josh Soares och Alex Leavitt gjorde under hela sin tid i Oskarshamn.
Som att backlinjen ger ett mer solitt intryck, där spelare som Styrman, Kristensen och Engsund förefaller ha tagit ett kliv under sommaren.
Som att vinnarskallarna är fler och hårdingarna hårdare. Anton Blomqvist och Oscar Engsund, för att ta två exempel, är ”hatade” av motståndarna och drar till sig fokus redan när pucken släpps.
Som semi-kontinuiteten. Ljungkvist, Rodman, Morin, Ericsson, Svensson, Lidhammar, Backman och Poulsen har alla över två säsonger i klubben. Tillsammans med egna produkterna Engsund och Ågren ramar de in den här främlingslegionen med nån slags 0491-DNA.
Som utvecklingen på tränarsidan. Att Fredrik Söderström viftar bort tomgången och slentrianvardagen genom att tvinga till sig två nya, fräscha assistenter borde innebära en nytändning för både huvudtränaren och laget.
Sammantaget är förnimmelsen att IKO är ett mer harmoniskt gäng än vid samma tid förra året.
Jag grundar det på någorlunda sunt förnuft, magkänsla och ett visst mått av insyn. Om det stämmer överens med verkligheten som väntar runt hörnet, och i förlängningen leder till fler poäng, återstår att se.

    • • •

    Tillbaka till det vi började krönikan med. Ju mer jag tänker på det, desto mer kittlande känns tanken.
    Det har i alla tider varit orealistiskt för IK Oskarshamn att ta steget upp. Det kommer att vara än mer orealistiskt i framtiden, när kvalsystemet stryps nästa säsong.
    Men just den här, unika säsongen är det realistiskt.
    Många tippar IKO bland de åtta främsta och väl där är oddsen att åtminstone få spela en direkt avgörande sjumatchersserie om en SHL-plats synnerligen goda.
    Tre av sex lag i playoff-serien får den chansen.
    Bara en sådan matchserie skulle framkalla en sjövild vårkarneval i stan och liva upp Oskarshamn för lång tid. Vore jag mental rådgivare åt IK Oskarshamn skulle jag måla upp bilder av en hockeyfebrande hamnstad, ett kvalkokande Arena Oskarshamn och liv och död-matcher mot ett darrigt Djurgården eller ett tandskakande Modo.
    Elitserien heter numera SHL, men det spelar mindre roll. Högsta serien är närmare än någonsin.
    Tänk tanken.
    Dröm drömmen.
    Det kan – faktiskt – bli verklighet.