Blogg

IKO–Leksand – säsongens bästa hockeymatch i BGHC

IK Oskarshamn–Leksand.

Jag tror det är den bästa hockeymatchen jag har sett den här säsongen.

Åtminstone i Be-Ge Hockey Center.

Visst, det har varit många väldigt bra hockeymatcher i BGHC under hösten, med urladdningar mot AIK, Björklöven och Pantern som verkskronor.

Och visst, ett ynka mål är ett ynka mål, men den här matchen hade i princip allt när det kommer till andra saker än mål.

En jäkla stämning på läktarna, tveksamma domslut, böljande spel, en våldsam slutforcering och – framför allt – en hetta som hade kunnat sätta fyr på halva Småland.

Det var så pass välspelat och intensivt att både publiken och tränarna stormtrivdes, vilket sannerligen inte tillhör vanligheterna.

Det kändes som att varje närkamp var ett litet krig.

Varje sargduell kunde mynna ut i en ”Selma slår Fridolf med brödkaveln”-situation.

Matchen var hela tiden bara någon hundradel, något förlupet ord, någon hjälpande assisterande domare-hand från att gå över styr.

Det var allvar på allvar. Man glömde nästan andas i bland för att intensiteten var så påtaglig.

Det är inte ofta den nerven infinner sig. Men nu gjorde den det.

Det var Fehérváry vs Porsberger, Skedung vs hela IKO-båset, Matt Carey vs det mesta och Ritola vs Linder.

Och en massa annat.

En hockeymatch som ger livsgnista och tro på en sport som för tillfället annars präglas av tv-pengar, tomt sminkade arenor och flådiga sponsormanifest.

• • •

Jag tycker IKO var riktigt bra och vann rättvist. Det var ett litet helsicke att ta ut en stjärnliga. Men Ragnewall gick så klart inte att runda. Han stod typ sysslolös i två perioder, bara för att stänga butiken i tredje. Kalle Johansson var strålande (vilket han alltid är) och Victor Löfstedt var både ovanligt grinig och vanligt snitsig. Det känns som att Nybrobon tuffat till psyket och hittat en ny sida av sig själv.

Men många var bra. Tom Hedberg gjorde sin kanske bästa match för säsongen. Hela fjärdelinan – Engsund, lillCement och Engström – var klanderfria i sitt stenhårda jobb. Tom Linder var snudd på felfri, som han är allt som oftast numera. Hagelin slet som en skadebiten antilop på savannen. Fehérváry blödde och glödde. Marcus Björk bombade in segerpucken. Och Manuel Ågren var stundtals lysande, utan att få till det fullt ut i avgörande lägen.

• • •

På tal om Manne Ågren. Nästa säsong spelar han i Djurgården, uppger Johan ”MrMadhawk” Svensson. Då stämmer det förmodligen.

Ett häftigt steg. Ett steg som gör vägen till steget efter det här steget kortare.

Djurgården är en genväg.

Är du bra i Mora, KHK eller Rögle så märker få det.

Är du bra i Luleå, Brynäs eller Örebro märker fler, men fortfarande ganska få.

Är du däremot bra i Djurgården, ja, då ger det avtryck direkt. Djurgården är sannolikt Sveriges bästa skyltfönster.

Manuel har alla möjligheter att bli en Hovetfavvis.

• • •

Hockey är ändå märkligt. Förra fredagen gjorde IK Oskarshamn en allt igenom bedrövlig insats hemma mot Troja.

En vecka senare bjuder laget upp till en sprudlande tungviktsdans i Tyson-Holyfield-klass.

Är det så att laget blivit bortskämt och behöver + 2 500 pers på läktarna och ett jäkla party för att tända till?

• • •

Såg C More-sändningen i efterhand. Det jag tar med mig är hur Per Kenttä duckade Mike Helbers fråga om det är så att Kenttä hade kunnat sätta sig på tvären och stoppat Rögle från att kalla hem Lucas Elvenes (som svarade för ett läckert assist mot HV71 i kväll). Helber hävdade att så var fallet.

• • •

IKO har ett tufft schema kvar fram till jul.

Björklöven borta, Modo hemma, Hästens powerplay borta och Pantern hemma.

Allt över sex poäng på de fyra fajterna är bra.