Blogg

Craftstadens potentiella ++++-silly, Ian Rushs mustasch, paradigmskiftet i egna produkt-fabriken och Anton Agebjörn – spelaren som gör skillnad

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 14.19.55

 

Anton Agebjörn har väl kanske inte varit en besvikelse sedan han kom till Oskarshamns AIK för från Kalmar FF för två säsonger sedan. Men han har heller inte varit den där absolut ledande spelaren som OAIK hade hoppats på.
Inte förrän nu.
I årets division 1-upptakt har Mönsteråssonen varit spelaren som gör skillnad. Den det kretsar kring. Då övriga offensiva spelare trampat lite vatten har Agebjörn blivit referenspunkten i det offensiva spelet.
Framför allt har han blivit den givna poängräddaren.
Mot Kristianstad kvitteringsnickade han till 1–1 i 78:e minuten. Mot Husqvarna räddade han 2–2 i 84:e.
Och nu senast, mot Oddevold i söndags, fixade han säsongens första trepoängare. Och som han fixade.
Frispark i 93:e. Säg 20 meter. De gröna skorna tog tre stegs ansats. Vänsterdojja. Båge. Stenhårt. Bortre krysset. Och då menar jag krysset. Hopp i famnen på tränare Larsson. Klang och jubel.
Division 1-fotboll är division 1-fotboll, men enskilda prestationer kan naturligtvis hålla högre klass. Den här frisparken höll – oavsett att målvakten stod jävligt snett – inget annat än världsklass.
Avståndet. Hårdheten. Placeringen. Det går inte, går inte, går inte att slå en frispark bättre.
Lägg till tidpunkten (övertid) och läget för laget. När Anton Agebjörn en dag sammanfattar sin fotbollskarriär, så tror jag han kommer tänka tillbaka på den där frisparken som det bästa han gjorde.
Ett ögonblick av fullständig perfektion.

    • • •

    IK Oskarshamn ger Emil Larsson chansen. Spontan känsla: Jäkligt skoj! Emil har haft ett rykte om sig att vara lite smålat, lite smådivig, att inte ta tillvara på sin talang. En agent sa till mig för ett par år sedan: ”Tyvärr tror jag inte det kommer bli något av Emil”.
    De senaste säsongerna har Mickes pojk med enträgen vilja och målmedvetenhet jobbat bort det där. Han har fortsatt vara en kreativ och poänggörande lirare fast nu i en ödmjuk grovjobbares kropp. På juniornivå, icke att förglömma. Nu får han chansen på seniornivå, i moderklubben. Det ska bli extremt roligt att följa.

    • • •

    Det är rätt intressant det här med egna produkter, förresten. IKO har varit usla på den punkten, medan OAIK byggt sitt lag på just det.
    Jag ska väl inte säga att det är ombytta roller nu, men pendeln har onekligen svängt lite. IKO har i skrivande stund fyra egna produkter i laget, ytterligare tre i allsvenska Västervik och en i Frölunda.
    När OAIK mötte Oddevold startade de med två Oskarshamnsfostrade spelare, Johan Niklasson (OAIK) och Eric Persson (IFKO). Det är också de enda två i startelvan som över huvud taget bor i Oskarshamn.

    • • •

    Nu verkar ju Åströms ha öppnat igen efter alkoholtillståndsturerna, men det känns svajigt och frågan är ändå relevant: Vart går man i Oskarshamn om man vill titta på sport på krogen?
    Vi var ett gäng som försökte gå ut i centrala Oskarshamn och ta ett par snyggetikettade pale ale, käka flottig jalapeñoburgare och se Kalmar FF–Hammarby i lördags. Det gick inget vidare. Ingen visade. Nu är ju inte Oskarshamn New York City direkt, men att kunna se en fotbolls- eller hockeymatch på krogen är väl ändå snudd på en mänsklig rättighet?
    Och snart är det EM. Jag minns när Kråkan rullade in konstgräs, Big Bang febrade med biodukar och Åströms byggde läktare på uteserveringen.
    Nu är frågan stället: Kommer EM visas på offentlig 0491-lokal över huvud taget? Den som gör det, gör nog en bra affär.

    • • •

    Lite IKO-skvaller. Om ett par veckor håller klubben årsmöte. Jag har luskat lite i ordförandefrågan. Som jag fattat det är det 50–50 om Tomas Engsund sitter kvar.
    Väljer han att kliva av ska Johan Franzén på Skobes vara den hetaste kandidaten.

    • • •

    På tal om musik. Jag har lyssnat i genom nya Kentplattan, släpps fredag, ett par gånger. Spontana känslan är att det är värdigt slut. Gamla Kent möter nya Kent. Gigi med sina Nirvanagitarrer, episka Förlåtelsen och öppningsspåret Andromeda sticker ut so far.

    • • •

    Innebandyn i Oskarshamn har existerat i föreningsform i 30 år. Först som Oskarshamns IK i 20 år. De tio senaste som Craftstadens IBK.
    För första gången, jo, jag skulle faktiskt säga det, gör föreningen nu en seriös satsning. Med satsning menar jag så till vida att de verkligen försöker värva spets utifrån.
    Visst, det har gjorts förut, fast då – den för klubben agendasättande Adam Waktel-värvningen undantagen – mer med vänsterhanden eller av slumpens skördar.
    Nu har klubben aktivt scannat marknaden och verkligen försökt locka duktiga, scoutade spelare till sig. Jag hörde någon siffra att sportchefen Robert Nilsson varit i kontakt med 31 – trettioen! – tänkbara nyförvärv utifrån.
    Hittills har det gett två napp. Karl Pontén från Lockerud och Henrik Areskoug från Vöikers. Båda känns sett till meriter som spelare som kan gå in och spetsa Craftstaden.
    Dålig träffbild, visst. Men det är nog mödan värt och ungefär så många man behöver kontakta för att få en hit, när man inte har ett universitet att locka med och samtidigt envisas med nollönepolicy.
    Båda är lockade till Oskarshamn med två saker. Allsvensk innebandy och bra jobb. Pontén flyttar hit med sin sambo och båda kommer jobba som lärare i Oskarshamn. Areskoug har fått jobb som personalvetare.
    Jag gillar symbiosen mellan en satsande idrottsklubb och en relativt arbetsmarknadsblomstrande stad.
    Nu saknas bara ett par backar av god allsvensk kvalitet, sedan har Craftstaden – i skuggan av sin galácticostorebror i söder – snickrat ihop ett ganska hyggligt allsvenskt lag.

    Edit: Efter att den här texten skrevs, den var med i torsdagstidningen, så har Craftstaden värvat SSL-meriterade backen Tor Bornedal Samils.

    Sportchef Nilsson har jobbat in en +++-silly, så här långt, men den stiger till ++++ om han landar ytterligare ett backförvärv samt får Jakob de Groot att lira vidare.

    Första frågan man ställer sig angående TBS, är ju hur i hela friden man ska kunna hålla rätt på alla bokstäverna i det namnet. Huh.

    • • •

    Har ni hört Wales EM-låt, förresten? Manic Street Preachers dänga, där hela EM-truppen körar mynnar ut i en monstruös fotbollsklacksrefräng. Together stronger (C´mon Wales) får – precis som Agebjörns frispark – fem välansade Ian Rush-mustascher av fem möjliga.